Pärlan

Pärlan, Kjell Persson

Dagen ritar en strimma av ljus i öster.
Till denna hörs grisars och tuppars röster.

I Kinos huvud ljöd familjens sång,
om Cyotito och Juana dagen lång.
I den lilla byn vid Gulfens strand
förflyter livet i ett hav av sand.
Plötsligt sting från en skorpion,
kräver ingepp och injektion.
Doktorn hjälper bara de som är rika.
Åk hem igen till fattiga och lika.

Kino har till sin bank åkt ut,
vill finna den stora pärlan till slut.
Betala doktorn så Cyotito blir bra,
så allt blir bra, som det borde va’.
Ostron sitter på bottnen i klungor,
hämtas i korgar med fyllda lungor.
Det största ostron som Kino har sett
bär en pärla bortom sans och vett.

I Kinos huvud ljöd familjens sång,
pärlan förändrar allt på en gång.
Juana skall få nya fina kläder,
också skor av det bästa läder.
Nu finns medel till bröllop i kyrka.
Nyvunnen rikedom ger en styrka.
Son skall få lära att läsa och skriva,
något stort skall han se’n kunna bliva.

Ryktet om pärlan sprider sig fort
alla får vetskap om något stort.
Doktorn och andra vill vara med.
Kino han vill helst få vara i fred.
Grannar, vänner alla och envar
blåser för Kino en falsk fanfar.
Många giriga ögon pärlan ser.
familens sång ljuder inte mer.

I skuggorna rör sig de som vill ta,
många är de som pärlan vill ha.
Familjens sång har fått rädslans ton.
Lycka av rikedom var en vision.
Ondska följer familjen på flykt.
Tänk om allt vore lugnt och tryggt!
Juana och Cyotito de gråter.
Kino kastar pärlan till havet åter.

Dagen ritar åter en strimma av ljus i öster.
Till denna hörs grisars och tuppars röster.