Alpresan

Alpresan Kjell Persson

Horisontens linje brytas utav höjder,
närmare så växer dom till berg.
Förundras, förstummas, inför ögats fröjder.
Blicken går uppåt. Mindre än minsta dvärg.

Vägen stiga, stiga, stiger, stiga, stiger brant
Du ser hur, den uppåt slingrar.
Stigningen är stark, det är visst och sant.
I skarpa kurvor upp mot himlen ringlar.

Enorm är väggen av massiv sten.
Fårad, randad just då den blev skapad.
Står i luft så tunn, så hög och ren
För var vandrare, nu att bli begapad.

Källådror fram ur klippor springa
Kaskaderna i solljus gnistrar skönt.
Störtar ner emot, dalens brusande slinga.
Där bildas en flod i skimrande, glittrande grönt

På toppen av den höga alp
ligger smältande den renaste, vitaste snö.
Vindstilla krusning. Ohörbart skvalp.
Blågrön is, i kall, kristallklar sjö.

Speglande sig uti, samling av vatten,
ligger mot norr i sluttning en glaciär,
grågrön blek i sol, mörk om natten.
Många är de sekel, som förflutit här.